hastandersson

Som mina trogna läsare vet har jag gjort plastikopererat mig. & som de flesta vet var det ett nödvändigt ont. Utstående tänder, rosa mule.... fan, man var ju ingen skönhet direkt. Låg väl i samma liga som random roadkill. Kanske ligan under till & med. MEN nu är det nya tider för Hingsten från Wales! Efter, vad som känns som evigheter, med tandställning är tänderna ett minne blott. & min rosa mule togs bort med lite laser. & spray tan gör underverk med min vackra & tighta kropp. Jag är så pass brun att en bajskorv skulle bli avis på min fina, bruna färg. Min före detta platta & livlösa man har ersatts av en kaluffs i klass med Amy Winehouse livfulla (dock är hon inte så livfull längre. R.I.P.) skatbo. Eller snarare Britney Spears vältupperade hår. Skit samma, min man är awesome!
Imorgon lovar jag att bjuda på en bild på den nya, läckra Häst Andersson!
Peace!

Det här är som ett avsnitt ur "Våra bästa år" (manusförfattaren borde fått sparken innan han/hon ens fick jobbet!) fast med den skillnaden att detta är på riktigt. Det är ingen påhittad liten historia som utspelas i en dålig, påhittad miljö. Nej, this is the real shit & jag ska ta det från början;


Året var 2011 & månaden var maj. Det eminenta tredagarsjippot vid namn SOF skulle gå av stapeln & jag var mer än redo för tre dagar fyllda av ståhej, one night stands & allt annat som hör till en bra studentfest. Till en början var allt frid & fröjd & livet som singelhäst lektes för fulla muggar. Men så kom dag 2. Dagen som kom att förändra hela mitt liv. Min salongsberusade (vem försöker hon lura?) ryttare C, hennes Ynglet & jag skulle i sann tjejanda gå på muggen (läs bajamaja) tillsammans. Sen gick allt väldigt fort. På tre röda låg jag i bajamajan (snacka om flashbacks till toadoppen på högstadiet!) samtidigt som jag hör C utbrista "Neeeej! 3 sekundersregeln!". Jöhöpp, tänkte jag när jag var nerdränkt i studentpiss. Är det så här man ska bli behandlad? Finns det inga djurlagar som står bakom mig? Egentligen blir jag behandlad som en celeber mussla men den kvällen hade jag druckit lite för mkt HB & fått för lite hångel, så jag sprang iväg. "Salongsberusade" C märkte inte av det. & hon kallar sig för min BFF? Pft! Nog för allt det där tjafset är preskriberat nu men där & då ville jag bara doppa ner hennes nuna i bajamajan & lägga en mökare i hennes öga men jag var för arg & ledsen så jag tog till flykten ist & det har jag inte ångrat en sekund...


...för när jag kom ut från området stötte jag på ett kamerateam i Rydsskogen (vad är oddsen för den liksom?!) . De stoppade min galopp & frågade om jag ville vara med i en nysatsning av "Extreme makeover" då jag såg ut som bajs & luktade bajs. Jag funderade i 2 sekunder innan jag svarade ja. Jag såg framför mig hur det intatuerade ordet "Ding" i pannan skulle försvinna, hur min loppbeklädda päls skulle få sig ett rejält skrubb & hur dom, likt filmen "Face off", skulle ge mig en ny nuna (handen på hjärtat, jag var inte så jävla snygg egentligen).

Innan jag visste ordet av satt jag på ett plan med kamerateamet & de andra deltagarna (bl.a. en kamel med 8 bröstvårtor & en dromedar med ett ansikte bara en mor kan älska) på väg till en hemlig ö. Så fort vi klev av planet började min resa mot en ny, stark & snygg individ. X antal operationer senare var mitt "Ding" borta, mina loppor avborstade & mitt ansikte bytt. Jag kände inte igen en endaste mm av mitt ansikte & det kommer definitivt ingen annan att göra heller. Nystart 2.0 indeed!


Nu väntar jag på att bli helläkt innan jag beger mig hem till ryttarna i Lkpg igen. Det kan ta dagar, det kan ta veckor. Ingen vet. Vad vi däremot vet är att jag kommer bli den casanovan jag alltid drömt om att få bli!
/Mannen med det nya ansiktet

Det är ju inte utan att man blir lite pilsk när man ser denna väldeffade hingst posera glatt. Dock är jag inte den som är den & därför går korven i dajmkrysset bort. Men annars! Vilka välsvarvade skinkor! För er köttätare vattnas det i munnen då ni säkerligen enbart tänker "damn vilken söndagsstek det skulle bli!". För mig vattnas det i munnen då jag tänker "damn vad jag skulle vilja daska till dom skinkorna!". Oj... Too much information? Äh, man är ju inte mer än mänsklig! Eller nä, så kan ju inte en häst säga. Men ni förstår. Elleeer...?

Känns ju så där att vara permanent dingad*.


* Dinga = fista någon med foten

Det är ju inte utan att man känner en enorm oro i princip varenda kväll när det vankas grillning med ryttarna. Den ena ryttaren är visserligen vegetarian (men inte fan går jag säker för det!), men den andra är en köttälskare. Köttälskare 2.0. & efter några skattefria groggar vet man fan aldrig vad hon kan få för sig att göra vid grillen!
Borde man ansöka om ett trygghetslarm eller borde jag bara ligga lågt så fort grillen tänds? Jag ör ju för ung för att dö!

Är det meningen att man ska vara en evig ungkarl? En sån som hänger på Harrys vid 50-års åldern & spanar ivrigt efter små flicksnärtor som man vet kommer ge en nobben men som man ändå bjuder på drinkar i hopp om att få hem en.. Inte ska väl jag sålla mig till den skaran av patetiska män? Nää! Skit samma om jag förblir en evig ungkarl för vem fasen behöver ett fruntimmer när man har två underbara ryttare som förgyller mitt liv med råge?!

Ps. Hur bajsar maskar?

Det är lördag & jag är partyanimal!
Woop & untz untz!

Ja, det ÄR & FÖRBLIR en dröm då hästar tydligen inte får sitta bakom ratten. Vad är det för ett jävla påhitt?!
Det är som att neka utlänningar att äta IKEA's köttbullemeny! Eller som att neka blondiner att ha roligt. Eller som att...tja, som att neka gamla tanter att färga håret lilablått. Typ. Det är diskriminering på hög nivå & det gillar inte Häst Andersson! Borde inte "jämställda Sverige" ge samma förutsättningar till ALLA invånare?
Rappakalja!

I söndags var det dags för IDOL-cirkusen att komma till Linköping. Detta var något jag med en nervös glädje sett fram emot då jag tror att jag skulle bli en alldeles förträfflig ersättare efter Agnes & den där Smith som vann förra året. Jag menar, jag har ju DET. Hur som...under natten vaknade jag flertalet gånger då jag var så spänd, nervös & exalterad inför den audition jag så mkt sett fram emot! När klockan slagit en "human" tid för att gå upp en söndagmorgon klev jag upp, åt en halv bal hö, slickade lite på min saltsten & började sjunga upp. & till mina ryttares förvåning lät det riktigt bra när jag stod framför spegeln med hårborsten i högsta hugg & sjöng "Amazing horse". Taggad till tusen drog vi sen till Cloetta för att möta IDOL-juryn MEN till min förvåning höll det inte till där! Inte en käft syntes & likt en käftsmäll insåg jag att det inte var på Cloetta auditionen höll hus. Men vad som var ännu mer surare var att jag inte hade någon aning om vart det var, så därför blev det inget av mina IDOL-drömmar. FAIL! FAIL! FAIL! Vilken jävla besvikelse! :S


Så ist tog jag till dunken vid Stångån samtidigt som jag såg mina drömmar krossas i tusen bitar. & som den realistiska man jag är filurade jag på alternativa framtidsyrken, men inte helt oväntat kom jag inte fram till någonting alls (fast man ska inte ha så höga krav på tänkandet på söndagar). Velig? Jovars!
30-årskrisen är ett faktum! & hur botar man den? Jo, med Platens på ons, DÖMD-kravall på tor & AfterDart på lör.
Yippie kay yay motherfucker!

Finns det verkligen en framtid för pälsbeklädda, fyrbenta skönheter inom vården? Enligt studievägledaren, som jag här om dagen surrade med, ser 2011 galet mkt annorlunda ut jämfört mot 70-talet då pälsallergiker var i ropet. Hon menade att idag får allt patienterna ta hänsyn till mig på samma sätt som att vissa religioner får ta hänsyn till att de inte kan välja & vraka vilka de vill bli omhändertagna av. Hon poängterade även att diskrimineringslagen aldrig har sett bättre ut än vad den gör idag. Det ökar därmed mina chanser enormt att faktiskt få ett jobb trots mitt breda arsel, mina klumpiga hovar & det faktum att jag inte riktigt ser ut som alla andra inom vården (well, inte inom den mänskliga vården iaf). Jag får allt tro på hennes ord då jag trots allt kommit 1/3 av utbildningen (för er som undrar läser jag till SSK).

Fan vad djup jag blev nu då! Anledningen till det är att jag, likt min ryttare C, funderar på att byta till lärarprogrammet.
Fan att man inte nöjde sig med att bli en jävla cirkushäst likt mina päron!

1. Att förfesta med enbart tjejer är rena rama mekkat!
2. Att shota skattefritt är inte bra nånstans. Spec inte 4 shotar.
3. Jakten på en manlig förebild fortsätter.
4. Jag är lite av en b-kändis. Alla känner Häst men Häst känner ingen.
5. Jag dansar bättre än den där engelsmannen i Let's dance!
6. Hur fan kom jag hem? & när?!
7. Hur många hånglade jag med igår?
8. & har jag munherpes IGEN?!
9. Vad ska man ha på sig ikväll?
10. Free hö für alle!

Häst äter häst.
The circle of life.

Efter att ha varit på jakt efter en ny saltsten på djuraffären inser jag att fiskar är inkompetenta, kallblodiga dagdrivare utan mål & framtidsdrömmar. Det enda de gör är att bete sig som vilken estetare som helst, dvs. lunka runt i sin egna värld i tron om att den ena sticker ut mer än den andra fast de, & då varenda kotte, i själva verket simmar med strömmen & inte mot. Nä, tacka vet jag vi fyrbenta skönheter som kommer nån vart här i livet! Se bara på Harry Boy, My little pony, My amazing horse, Järvsö Fax & så mig, sjuksköterskestudenten från norr! Ja, här snackar vi målmedvetna hästar som presterar nåt. Se & lär, fiskjävlar innan ni blir sushi!

Kom ihåg att flickan på bilden inte har något med historien att göra. Eller?


Jag älskar att vara en fri hingst där jag kan utforska både det ena efter det andra. & jag gillar att slippa ha ett fruntimmer som messar en gång i timmen & väntar hemma i stallet när jag är ute på galej. Friheten & slippa att vara bunden (vilket bara är bra i ett sammanhang) är för jäkla fin! MEN trots förkärleken till det fina singelliv jag lever längtar jag stundtals efter den där messande fruntimret som väntar hemma i stallet. & med mina 29 år erfarenhet av krogragg vet jag att det inte finns nåt vettigt folk att satsa på i fyllen (men sure, det finns definitivt undantag! Som när jag dejtade Malin Bayards häst i 8 (härliga) månader), så därför har jag börjat fundera på om nätdejting kan vara nåt för en skönhet som mig? Visst har man hört skräckhistorier men det lär väl finnas undantag även där? Frågan är bara hur man ska sälja in sig på nätet? Något i stil med "jag är en hingst på 29 vårar som gillar mysiga hemmakvällar, långa skogspromenader & matlagning. Min stora passion här i livet är ridning & camping"? Eller ska man vara ärlig & skriva "här är mannen, myten & legenden du vet att du väntat på. Jag gillar öl, tjejer, killar, öl, Jäger & Band of horses. I ett förhållande lyser jag med min frånvaro rätt ofta då flickvän inte är prio ett för mig. Eller prio två, tre eller fyra för den delen heller, men jag är händig & jäkligt trevlig!"?

Nappar folk på det tro?